söndag 15 juli 2012

Bc-entusiaster i alla länder, förenen eder!


- En analys av buttcrackens roll i reklam och kampen för att motverka dess avmystifiering 

För 10 år sedan hade det varit omöjligt, men nu stöter vi allt oftare på vårt kära fenomen buttcrack i reklam- och marknadsföringssammanhang. Ni minns kanske när jag publicerade bilder på Levi´s stores skyltdockor med buttcrack (annars; scrolla bara ner lite på bloggen till "Skylta med cracket"). Här är nästa bevis på denna utveckling: en reklamaffisch med typisk hipster som har bc!



                                         Foto: Johnny Jos

Vad är detta? Har cracket - detta fenomen som tillskrivits de mest charmlösa lurkar - blivit romantiserat, till och med hippt?  Jag tror detta är fallet. Precis som kapitalismen, media, konsumtionskulturen, hipstersarna tagit allt annat som var genuint och som tillhört en utstött subkultur. Detta konglomerat av ondskefulla maktsfärer har tuggat i sig och avmystifierat alltifrån Conversen, nitbälterna, Dr Martins och luffarsneakers till tatueringar, punkfrillor och mustasch. Nu vill de avmystifiera buttcracket genom att göra det till en trend bland andra, som går att kapitalisera på, som har en marknad med säljare och köpare. Denna utveckling är mycket farlig för alla oss bc-entusiaster, vare sig vi är fullfjädrade bc-jägare/samlare eller slentrianvoyeurer. Det är nämligen föremålet för vår dyrkan som är i fara, det är vår heliga graal som hotas av kommersiella krafter. Så fort bc:n fullt ut har kommersialiserats och blivit en handelsvara eller varumärke så kommer dess magiska krafter att dö ut. Inget av dess mystik, mytologi eller cermoniella innebörder kommer längre finnas där och vår bc-religion (ja, vissa vill hävda att det är en ideologi eller världsåskådning, men jag menar att det snarare handlar om religiositet för de flesta bc-entusiaster, eller bc-anhängare som vissa föredrar att kalla sig) kommer att självdö, precis som andra religioner som förlorat sin dragningskraft faller sönder på kort tid. Hur ska vi i bc-samfunden hantera den här nyuppkomna och hotande situationen? Här efterlyser jag en djupare diskussion framledes, men min personliga åsikt är denna: bc:n får aldrig någonsin bli ett vedertaget eller neutraliserat fenomen! Bc:n får aldrig bli till ett självmedvetet och självvalt attribut som man lägger sig till med, då kommer dess gloria blekna, dess glöd att falna, hela dess romantik att försvinna, puts väck! För oss bc-entusiaster gäller det att blåsa liv i bc-glöden, få cracket att åter bli något kontroversiellt och subversivt. Hur ska vi åstadkomma detta? Jo, så fort vi får syn på en bc-bärare som kan misstänkas vara självmedveten, det vill säga som använder buttcracket som ett attribut eller vara, som kapitaliserar och kommersialiserar bc som fenomen, då gäller det att ställa till med största tänkbara kalabalik. Personen ifråga måste hånas och bespottas, göras till åtlöje och smädas hundra gånger om med de grövsta tillmälen vi kan komma på. Var inte rädda för att bli fysiska - lättare former av misshandel, spottloskor, urinerande med mera förstärker effekten och kommer gynna vår sak. Använd er fantasi för att uppbringa nya vanhedrande okvädningsord och nya kroppsliga misshandelstekniker att begagna er av. Allt i syftet att skapa oro, skräck, besvär kring att medvetet bära bc. Det är genom skräck och terror som vi åter gör buttcracket subversivt och farligt och i förlängningen återger det dess aura!

/ Mack the Crack Lover

Vasastans vackra crack

Det är med stolthet jag publicerar ett bc från mitt närområde:


Tid: Juni 2012
Rum: Vasaparken, Stockholm
Foto: Mack the Cracklover

Socialistcrack



                                          Tid: 1:a maj 2012
                                          Rum: Kungsan
                                          Foto: Mack the Crack Lover

Sionistcrack



 
   Tid: Mars 2012
   Rum: Tel Aviv
   Foto: Mack the Crack lover
 

tisdag 7 december 2010

Homage till föregångaren (Buttcrack Boogie)

http://www.youtube.com/watch?v=DWvRhbWBPWE

Den här videon behöver egentligen inte kommenteras så mycket, den säger vad den vill på egen hand. Låt mig dock göra två små anmärkningar: 1) I manifestet nämnde jag hantverkaren som böjer sig framåt och sträcker sig inåt under diskhon som ett paradexempel på ett bc-tillfälle. Här har vi flertalet dokumenterade manifestationer av detta fenomen. 2) I samma text nämnde jag också stringtrosan som ett fenomen som gett upphov till diskussioner och dispyter inom bc-rörelsen, då stridigheter rörande om detta ska kunna kallas ett autentiskt buttcrack eller inte förekommit. Jag menade då att enighet ändå nåtts i denna fråga då de flesta numera menar att stringtrosan trots allt skymmer just själva cracket. Ett av de stringtrosefoton som passerar revy här ger dock nytt bränsle till den förutvarande dispyten. Här finns en stringtrosa som är så liten att man faktiskt ändå kan tala om att man ser ett crack. Det är - enligt min mening - ett buttcrack som innefattar en smal tygtråd. Själv ser jag fram emot nya spännande debatter kring de frågor som detta nya rön lär väcka. (Notera dock att det också visas ett stringtrosefoto som definitivt inte är ett buttcrack eftersom ingenting av själva klyftan kan ses. Detta är väl normalfallet, den verkliga frågeställningen är kanske hur mycket betydelse man ska tillmäta föregående avvikande exempel)

Johnny Jos bc-minne

Ett av de ljuvligaste buttcracksen i historien: man, 30 år, liggandes på mage över en divan inne på nattklubben Watergate. Byxorna har hasat ner precis lagom så att en liten mjuk springa uppenbarar sig. Bakom honom soluppgången över Spree (soundtrack: Marcus Meinhardt & Mike Shannon). När mannen vaknar efter 90 minuter går han direkt till baren och köper en bibbe. Jag vill tacka honom, men låter bli.

Ett bekant crack



Vi har alla sett det förut- det är ett av Sveriges mest välkända buttcracks - men likväl, här har vi det på nytt! Mer information om detta crack finns att hämta på http://buttcrackboogie.blogspot.com/2007/05/kksvgen-ume.html (med en bra ordvits till).
Tid: Höst, 2008
Rum: Pennygången, Göteborg
Foto: Mack the Cracklover