Ett av de ljuvligaste buttcracksen i historien: man, 30 år, liggandes på mage över en divan inne på nattklubben Watergate. Byxorna har hasat ner precis lagom så att en liten mjuk springa uppenbarar sig. Bakom honom soluppgången över Spree (soundtrack: Marcus Meinhardt & Mike Shannon). När mannen vaknar efter 90 minuter går han direkt till baren och köper en bibbe. Jag vill tacka honom, men låter bli.
Visar inlägg med etikett buttcrack. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett buttcrack. Visa alla inlägg
tisdag 7 december 2010
lördag 14 augusti 2010
Skylta med cracket
Jag trodde aldrig att bc skulle bli så trendigt så att skyltdockorna på Götgatan utsmyckades med cracks. Ack så jag bedrog mig.
Tid: vår 2010
Rum: Levi's store, Götgatan, Stockholm
Foto: Mack the Cracklover
torsdag 8 juli 2010
Kvällen som crackelerade
När du sitter ensam på en lerig avsats, med vad som ser ut som en halväten pizza bredvid dig, just i färd med att hulka fram den andra halvan mellan dina knän, och då du dessutom visar, inte bara en nätt liten glipa, utan hela röven i all dess blekfeta härlighet - då vet du att det här inte har varit din mest lyckade afton. Men det är livets bräcklighet, det är ensamheten och tragiken, det är vackert, det är bc-konst.
Tid: Under Siestafestivalen
Rum: Hässleholm
Foto: Maja Nilsson
onsdag 7 juli 2010
I parken, i dalen.
De säger att Skåne är platt, men i Lund går det att finna djupa dalgångar. Parksäsongen är ljuva tider för bc-entusiaster.
Tid: Under Lundakarnevalen
Plats: Lund
Foto: Maja Nilsson
fredag 9 april 2010
Uppfordrande bc-poesi
hej, du bilägare
akta dig för bc-jägare
när du reparerar bilen
se till att hålla stilen
runt hörnet lurar ofta en bc-entusiast
som vill fota ditt crack, ja visst är det krasst
så nästa gång du meckar
se till att byxan inte säckar
Tid: Mars, 2010
Rum: Karlbergsvägen, Stockholm
Foto: Mack the Crack (lover)
söndag 7 mars 2010
Hantverkarhäng
Tyvärr inte toppkvalitet på det här fotot, men ändå: en klassiker, hantverkaren som arbetar på golvnivå har sällan koll på hur byxorna sitter.
Tid: December, 2009
Rum: Prisextra, Norra station, Stockholm
Foto: Mack the crack (lover)
Klass(rums)klyftan
Med de borgerliga partierna i regeringsställning ökar klass(rums)-klyftorna i samhället. De empiriska bevisen går inte att ifrågasätta.
Foto: Einar Samuelsson
lördag 16 januari 2010
Krogcracket
Halvhipster visar upp Björnborgkalsongerna och Buttcrack Manias hittils lenaste bc. Åskådliggör det välkända sambandet mellan alkoholintag och buttcracks. Förmodligen har mannen på bilden intoxinerats i så hög grad att han helt förlorat begreppet om tid, rum och byxlinning. I så fall kan hans beteende inordnas inom ramen för det gamla ordstävet: "Den som inte är klar bakom tinningen, har sällan god koll på linningen". Men det kan också vara så att han tar en så kallad "bc-risk", det vill säga den medvetna och i viss mån kalkylerade risken att exponera sitt bc. Resonemanget brukar hos den omtöcknade gå ungefär så här: "Jag känner att jag har buttcrack, men va fan, skitsamma, det är ändå ingen som lägger märke till mig - och vad spelar det för roll om det nu skulle vara någon som ser?". Det är ungefär samma tankeprocedur som ligger till grund för andra beteenden som nästan bara förekommer under berusning, exempelvis dåliga raggningsförsök, alltför ymnigt ekonomiskt spenderande och oskyddade samlag. Man beter sig som om det inte fanns en morgondag, helt utan att tänka på konsekvenser och ansvar gentemot omgivningen.Tid: 25/12 2009
Rum: Debaser, Malmö
Foto: Julia Eliasson
fredag 15 januari 2010
Diskbänksrealism
Vardagscracket tränger sig på. Hushållsarbetets bistra baksida skildrat i svartvitt av Maja.
Tid: ?
Rum: Skåne
Foto: Maja Nilsson
söndag 15 november 2009
Smakprov
En snubbe som heter Robert skickade mig länken till trailern för filmen Buttcrack. Kanske har intresset stigit ännu ett par grader då det visade sig att det är en finfin blandning av buskis, zombie och splatter.
lördag 31 oktober 2009
Buttcrack Bergman rekommenderar
Har ännu inte sett den, men står nu högt på att-se-listan.
http://www.filmpunkten.se/buttcrack.asp
Recensioner efterlyses!
/ Crack lover
http://www.filmpunkten.se/buttcrack.asp
Recensioner efterlyses!
/ Crack lover
lördag 24 oktober 2009
Manifest
Syfte, teori och metod
Den här bloggen startas upp av den möjligen simpla anledningen att den banbrytande bloggen Buttcrack Boogie har gått i stå. BB:s koncept är enkelt och helt lysande: att fånga på bild och offentligöra ett urval av alla de cracks som vi dagligen kan glädja oss åt på gator och torg, i föreläsningssalar, bibliotek, parker eller – för att nämna buttcrackens naturliga hemvist och guldgruva för alla bc-jägare – på krogen. Buttcrack Mania tar alltså över ett färdigt koncept och kan således med rätta anklagas för att vara en epigon eller blek kopia, men rättfärdigas enligt mitt tycke av den urkraft som ligger i själva idén att fånga människors ”andra ansikte” (som det kallas i bc-entusiastkretsar) på bild i olika vinklar, miljöer och gestaltningar. Ett annat syfte med bloggen är att möjligen ruska liv i den förkalkade föregångaren och på så vis, både genom sin egen existens och som en potentiell injektion för BB, kunna bidra till det överordnade syftet: att skapa ett blomstrande bc-intresse i Sverige, Norden och på sikt hela världen (buttcracken känner inga nationalitetsgränser, den verkar vara lika universell som exempelvis fortplantningsdriften eller behovet av mat och kärlek).
Det kan, såhär inledningsvis, vara lämpligt att klargöra begreppet buttcrack. Någon bra eller vedertagen svensk översättning har ännu inte sett dagens ljus – även om förslag som rövklyfta, anusdal och bajsränna har tagits upp till diskussion – varför det engelska begreppet inte kommer att bytas ut i detta sammanhang (det skulle dessutom göra det svårare att finna en internationell publik samt att den vedertagna förkortningen bc skulle få stryka på foten). Förvisso har vi begreppet gällivarehäng, men detta har en alldeles för lokal prägel och tydliggör egentligen inte fenomenets karaktär. Nåväl, vad är då ett buttcrack? Det behöver egentligen inte förklaras särskilt ingående – namnet säger det mesta och jag tror att de allra flesta har en intuitiv förståelse för begreppet. Det handlar helt enkelt om den företeelse som uppstår då byxor av något slag (andra plagg kan väl förekomma, men det är väldigt sällsynt att bc uppstår i samband med till exempel kjol) halkar ner en bit och personen varpå detta äger rum inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra att den klyfta eller springa som är placerad mellan skinkorna blir synlig. De vanligaste anledningarna till att buttcrack uppstår är således att underkläderna inte är tillräckligt högt uppdragna från början eller att de är av en alltför lössittande modell så att underkläderna följer med då byxorna hamnar en aning på svaj. I undantagsfall så uppstår fenomenet på grund av att bc-bäraren är naken under byxorna. Sådana fall är framförallt hänförbara till badstränder eller badhus där badbyxor bärs utan någonting under, men i extrema undantagsfall så är bäraren naken under de vanliga långbyxorna (de senaste rönen säger att sådana personer ofta aktivt eftersträvar buttcracket och försöker finna bästa möjliga plats för att exponera det – ett välkänt exempel är en man som bc-skådats på ett Air France-plan mellan Paris och Havanna vars centrala placering på flygplanets bar, och det faktum att skinkorna var solbrända, har föranlett slutsatsen att denna man var ett exemplar av de sällsynta bc-exhibitionisterna).
Orsaken till, och definitionen av, buttcracket är alltså ganska klar men ändå har viss förvirring ibland rått bland entusiasterna. De flesta av dessa ambivalenser går dock att reda ut. Vi kan ta två exempel som har diskuterats på de årliga landsmötena för bc-entusiaster. För det första: är den vanliga företeelsen med synlig stringtrosa och skinkor att räkna till buttcrackens domäner? Efter att ha diskuterat saken grundligt så är de flesta eniga om att så inte är fallet, ty buttcrackens essens – själva dess väsen om man så vill – är cracket eller klyftan, det vill säga just det som inte syns i detta fall (då ju stringtrosan i all sin minimalism faktiskt skyddar åtminstone denna del av rumpan). För det andra: hur mycket crack måste synas för att det ska räknas som ett fullvärdigt buttcrack? Även här har enighet nåtts: ett bc är ett bc oavsett hur mycket klyfta som faktiskt syns, bara det syns någonting. Vissa gränsfall finns dock då det är svårt att avgöra om det är klyftans begynnelse eller en deformativ avsmalning av svanken. Dessa är dock så sällsynta att det framstår som onödigt att väcka debatt i frågan – den vanliga förhållningsregeln är snarast att det blir upp till bc-spanaren själv att i detta ögonblick avgöra om det är ett buttcrack som syns eller inte. Det brukar emellertid vara svårt att se ett sådant buttcrack på bild och en allmän rekommendation är att bc-entusiasten i denna situation inte fotograferar utan bara passar på att njuta (detta är ju bc-jägarens dilemma: att njutningen i direktskådandet och viljan till dokumentation ofta står i motsatsförhållande till varandra).
Det bör också sägas något om buttcrackens rumslighet eller lokalisering. Det finns två ställningar då bc:n i princip alltid uppstår. I det första fallet då en person hukar sig ner. Då följer byxorna och underkläderna med i rörelsen nedåt samtidigt som tröjan dras uppåt. Detta skapar det – större eller mindre – utrymme då buttcracken manifesterar sig. I detta fall: håll utkik när någon ska få tag på något på de nedre hyllorna i matbutiken eller – en klassiker – då en hantverkare av något slag måste utföra en syssla på golvnivå (fastighetsskötaren som lagar avloppsrören under diskhon och måste böja sig fram och sträcka sig inåt är kanske det mest utstuderade exemplet). Det andra fallet brukar äga rum då en person har suttit ned ett tag och så småningom glömmer att hålla koll på byxlinningen. När personen sedan lutar sig framåt så spricker cracket fram som en sol bland molnen. Detta underlättas naturligtvis av att personen ifråga är berusad. Sålunda har krogmiljön många fina ögonblick att erbjuda bc-entusiasten.
Avslutningsvis vill jag bara uppmana alla som sitter på opublicerade bc-bilder att skicka in dem. Jag ska göra mitt bästa för de ska få sin välförtjänta plats i rampljuset. Glöm inte att även om det finns givna platser för bc-skådande (krogen, parken, butiken etcetera) så dyker de ofta upp där man minst anar det. Ibland är bekantskapskretsen en bra arena för dokumentation. Så ta med kameran och missa inte ditt bc-tillfälle! Allra sist – ett varningens ord: närma dig alltid bc-bärare med respekt, kom ihåg att de kan känna sig objektifierade och förnedrade om fotograferingen av deras crack blir alltför uppenbar. Detta kan i sin tur leda till en ond spiral där bc-bärare blir skygga och försöker minska sin bc-exponering, varpå bc-jägarna kommer att närma sig de kvarvarande bärarna mer våldsamt vilket kan medföra att till och med de mest omedvetna bc-bärarna blir medvetandegjorda. Kom ihåg att omedvetenheten är en förutsättning för buttcrackets mer utbredda existens.*
/ Crack lover
* Detta skulle kunna utgöra en kritik mot Buttcrack Manias existensberättigande som ju just syftar till att offentligöra buttcracken. Jag tror dock att bc-bärare i allmänhet inte kommer att ta del av den här bloggen. Och i vilket fall så är vinsten så stor för alla bc-entusiaster att det är värt att ta vissa risker.
Den här bloggen startas upp av den möjligen simpla anledningen att den banbrytande bloggen Buttcrack Boogie har gått i stå. BB:s koncept är enkelt och helt lysande: att fånga på bild och offentligöra ett urval av alla de cracks som vi dagligen kan glädja oss åt på gator och torg, i föreläsningssalar, bibliotek, parker eller – för att nämna buttcrackens naturliga hemvist och guldgruva för alla bc-jägare – på krogen. Buttcrack Mania tar alltså över ett färdigt koncept och kan således med rätta anklagas för att vara en epigon eller blek kopia, men rättfärdigas enligt mitt tycke av den urkraft som ligger i själva idén att fånga människors ”andra ansikte” (som det kallas i bc-entusiastkretsar) på bild i olika vinklar, miljöer och gestaltningar. Ett annat syfte med bloggen är att möjligen ruska liv i den förkalkade föregångaren och på så vis, både genom sin egen existens och som en potentiell injektion för BB, kunna bidra till det överordnade syftet: att skapa ett blomstrande bc-intresse i Sverige, Norden och på sikt hela världen (buttcracken känner inga nationalitetsgränser, den verkar vara lika universell som exempelvis fortplantningsdriften eller behovet av mat och kärlek).
Det kan, såhär inledningsvis, vara lämpligt att klargöra begreppet buttcrack. Någon bra eller vedertagen svensk översättning har ännu inte sett dagens ljus – även om förslag som rövklyfta, anusdal och bajsränna har tagits upp till diskussion – varför det engelska begreppet inte kommer att bytas ut i detta sammanhang (det skulle dessutom göra det svårare att finna en internationell publik samt att den vedertagna förkortningen bc skulle få stryka på foten). Förvisso har vi begreppet gällivarehäng, men detta har en alldeles för lokal prägel och tydliggör egentligen inte fenomenets karaktär. Nåväl, vad är då ett buttcrack? Det behöver egentligen inte förklaras särskilt ingående – namnet säger det mesta och jag tror att de allra flesta har en intuitiv förståelse för begreppet. Det handlar helt enkelt om den företeelse som uppstår då byxor av något slag (andra plagg kan väl förekomma, men det är väldigt sällsynt att bc uppstår i samband med till exempel kjol) halkar ner en bit och personen varpå detta äger rum inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra att den klyfta eller springa som är placerad mellan skinkorna blir synlig. De vanligaste anledningarna till att buttcrack uppstår är således att underkläderna inte är tillräckligt högt uppdragna från början eller att de är av en alltför lössittande modell så att underkläderna följer med då byxorna hamnar en aning på svaj. I undantagsfall så uppstår fenomenet på grund av att bc-bäraren är naken under byxorna. Sådana fall är framförallt hänförbara till badstränder eller badhus där badbyxor bärs utan någonting under, men i extrema undantagsfall så är bäraren naken under de vanliga långbyxorna (de senaste rönen säger att sådana personer ofta aktivt eftersträvar buttcracket och försöker finna bästa möjliga plats för att exponera det – ett välkänt exempel är en man som bc-skådats på ett Air France-plan mellan Paris och Havanna vars centrala placering på flygplanets bar, och det faktum att skinkorna var solbrända, har föranlett slutsatsen att denna man var ett exemplar av de sällsynta bc-exhibitionisterna).
Orsaken till, och definitionen av, buttcracket är alltså ganska klar men ändå har viss förvirring ibland rått bland entusiasterna. De flesta av dessa ambivalenser går dock att reda ut. Vi kan ta två exempel som har diskuterats på de årliga landsmötena för bc-entusiaster. För det första: är den vanliga företeelsen med synlig stringtrosa och skinkor att räkna till buttcrackens domäner? Efter att ha diskuterat saken grundligt så är de flesta eniga om att så inte är fallet, ty buttcrackens essens – själva dess väsen om man så vill – är cracket eller klyftan, det vill säga just det som inte syns i detta fall (då ju stringtrosan i all sin minimalism faktiskt skyddar åtminstone denna del av rumpan). För det andra: hur mycket crack måste synas för att det ska räknas som ett fullvärdigt buttcrack? Även här har enighet nåtts: ett bc är ett bc oavsett hur mycket klyfta som faktiskt syns, bara det syns någonting. Vissa gränsfall finns dock då det är svårt att avgöra om det är klyftans begynnelse eller en deformativ avsmalning av svanken. Dessa är dock så sällsynta att det framstår som onödigt att väcka debatt i frågan – den vanliga förhållningsregeln är snarast att det blir upp till bc-spanaren själv att i detta ögonblick avgöra om det är ett buttcrack som syns eller inte. Det brukar emellertid vara svårt att se ett sådant buttcrack på bild och en allmän rekommendation är att bc-entusiasten i denna situation inte fotograferar utan bara passar på att njuta (detta är ju bc-jägarens dilemma: att njutningen i direktskådandet och viljan till dokumentation ofta står i motsatsförhållande till varandra).
Det bör också sägas något om buttcrackens rumslighet eller lokalisering. Det finns två ställningar då bc:n i princip alltid uppstår. I det första fallet då en person hukar sig ner. Då följer byxorna och underkläderna med i rörelsen nedåt samtidigt som tröjan dras uppåt. Detta skapar det – större eller mindre – utrymme då buttcracken manifesterar sig. I detta fall: håll utkik när någon ska få tag på något på de nedre hyllorna i matbutiken eller – en klassiker – då en hantverkare av något slag måste utföra en syssla på golvnivå (fastighetsskötaren som lagar avloppsrören under diskhon och måste böja sig fram och sträcka sig inåt är kanske det mest utstuderade exemplet). Det andra fallet brukar äga rum då en person har suttit ned ett tag och så småningom glömmer att hålla koll på byxlinningen. När personen sedan lutar sig framåt så spricker cracket fram som en sol bland molnen. Detta underlättas naturligtvis av att personen ifråga är berusad. Sålunda har krogmiljön många fina ögonblick att erbjuda bc-entusiasten.
Avslutningsvis vill jag bara uppmana alla som sitter på opublicerade bc-bilder att skicka in dem. Jag ska göra mitt bästa för de ska få sin välförtjänta plats i rampljuset. Glöm inte att även om det finns givna platser för bc-skådande (krogen, parken, butiken etcetera) så dyker de ofta upp där man minst anar det. Ibland är bekantskapskretsen en bra arena för dokumentation. Så ta med kameran och missa inte ditt bc-tillfälle! Allra sist – ett varningens ord: närma dig alltid bc-bärare med respekt, kom ihåg att de kan känna sig objektifierade och förnedrade om fotograferingen av deras crack blir alltför uppenbar. Detta kan i sin tur leda till en ond spiral där bc-bärare blir skygga och försöker minska sin bc-exponering, varpå bc-jägarna kommer att närma sig de kvarvarande bärarna mer våldsamt vilket kan medföra att till och med de mest omedvetna bc-bärarna blir medvetandegjorda. Kom ihåg att omedvetenheten är en förutsättning för buttcrackets mer utbredda existens.*
/ Crack lover
* Detta skulle kunna utgöra en kritik mot Buttcrack Manias existensberättigande som ju just syftar till att offentligöra buttcracken. Jag tror dock att bc-bärare i allmänhet inte kommer att ta del av den här bloggen. Och i vilket fall så är vinsten så stor för alla bc-entusiaster att det är värt att ta vissa risker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)